Dagen efter

Så här ser tatueringen ut idag när jag har tagit av plasten:

Och här är den mycket goda vegetariska sushin jag åt igår kväll:

Carved in skin

Igår var jag på Espresso House och träffade en duva. Jag köpte också en burk chai-te så att jag kan göra sånt de säljer, hemma 🙂

Idag var jag i skolan som vanligt och inget utöver det vanliga hände. Eller jo, jag fick rysningar av en essä för första gången i mitt liv. Det var Emil som skrev så bra om KD, SD, kultur och klasskillnader. Jag börjar bli väldigt trött på valrörelsen så det var tillfredställande läsning.

Efter skolan gjorde jag däremot någonting utöver det vanliga: jag tatuerade mig! Så här skrev jag på Facebook (orkar inte formulera mig igen):

Jag har tatuerat in ett equality sign på insidan av handleden för att jag tror på equality för alla människor, oavsett kön, sexualitet, etnicitet osv. (djur också). Den dagen jag inte tror på det vill jag nog inte vakna. På handleden kan jag ha den väldigt synlig, men jag kan dölja den med en klocka om jag behöver vara formell, så jag är väldigt nöjd 🙂

Och så här ser den ut:

Nu ska den bara läka bra så blir det jättefint sen!

Ett skönhetsinlägg som blev en genusdiskussion

Min parfym är slut, så jag beställde en ny igår kväll. Jag har haft Burberry London i ett år nu, men nu bestämde jag mig för att testa något nytt: Dolce & Gabbanas La Roue de la Fortune. Den luktade gott och sofistikerat, den hade ett fint namn (visst spelar det roll?) och den är unisex. Beskrivningen lyder:

”D&Gs senaste doftserie saknar den traditionella uppdelningen för män och kvinnor. Istället fokuserar man på personlighet och vem bäraren av doften vill vara.”

Det var självklart en tilltalande beskrivning för mig, som ständigt klagar över hur allt är uppdelat mellan män och kvinnor. Personligen bryr jag mig ju inte om var den gränsen går, men det är ju trevligt att se att företag tar steget att ifrågasätta den med initiativ som detta. I modevärlden blir det allt vanligare med unisex, men det modet når inte riktigt våra butiker. På damavdelningen är det inte svårt att hitta the boyfriend jeans eller the grandpa shirt, men det finns inte riktigt någon motsvarighet på herravdelningen. H&M hade visserligen en kjol för män i sin vårkollektion, men den såg jag aldrig i butik. Även om sådant är kul tycker jag att det känns lite onödigt att ha killjeans för tjejer och kjolar för män – varför inte bara ha jeans och kjolar?

Visst, passformen, skärningen och storleken skiljer sig mellan herrkläder och damkläder, men både män och kvinnor kommer faktiskt i alla möjliga former och storlekar. Om jag skulle shoppa i en affär där de hade slopat de två avdelningarna och sorterat efter typ av plagg, material eller färg skulle jag visserligen hitta en hel del som inte passar på min kropp eller som inte faller mig i smaken…fast så är det redan nu när jag shoppar på ”min” avdelning, så det kan jag faktiskt leva med. Det skulle i alla fall vara lättare att hitta det jag ville ha och det skulle nog uppmuntra fler till att vara mer kreativa och personligare med sina kläder.

Om jag hoppar över diskussionen gällande genetiskt kön (men jag kan ändå inte låta bli att nämna att det finns mer är XX och XY!) känns det grovt förenklat att påstå att det bara finns två genus. Jag skulle vilja jämföra det med hur vi envisas med att dela upp människor i raser, trots att vi nu vet att det inte finns några. Om vi klassificerar enligt hudfärg blir det en uppdelning, om vi går efter blodgrupp blir det en annan etc. Är det inte lite samma med genus? Även om vi kanske har mer gemensamt med vissa känns det fel att göra en sådan total uppdelning som följer oss hela livet genom hur vi förväntas se ut och uppträda och hur vi blir bemötta.

Jag ser mig själv som en cisperson eftersom jag är bekväm med det kön det genetiska lotteriet har tilldelat mig, men jag tycker inte alltid om den sociala biten av det. Jag gillar inte vanliga herrkläder utan trivs bäst i kläder som är androgyna. Dels tycker jag att den stilen passar mig bäst, men jag gillar även den sociala biten av det. När jag möter en ny person vill jag inte att den ska tänka ”där är en man!” och bygga upp sin bild av mig efter det, utan bara se mig som en individ och lära känna mig med allt vad det innebär.

Även om mode bara är yta speglar det ju definitivt attityder och normer i samhället – jämför bara 20-talsmode, då kvinnorna hade fått visa att de också kunde göra det som endast männen gjorde, med 50-talsmode då kvinnorna skulle vara duktiga hemmafruar. Vad vi har på oss utgör en ganska stor del av det första intrycket de personer vi möter får av oss, som jag diskuterade ovan. Därför tycker jag om mode som ett medium för att uttrycka mig själv och för att skapa tankar kring genus.

Nu handlade ju det här inlägget ursprungligen om att jag har köpt en parfym, så jag får väl avsluta med att säga…att snart luktar jag inte som en man längre, utan som en… *letar fram beskrivningen igen* ”äventyrslysten, experimentell och orädd” person. Sounds good to me!

Ja, jag är desperat…

En sak jag verkligen inte trivs med hos mig själv är min hy som jag har kämpat med i så många år. Den blir aldrig finnfri! Jag har testat massa olika kurer, men ingen har verkligen funkat. Visst, jag har inte alls mycket finnar om man jämför med t.ex. för tre år sedan, men de finns där fortfarande. Jag har inte velat testa Roaccutan för biverkningarna är…minst sagt…oönskvärda, och dessutom vet jag inte om jag skulle ha råd med det nu när jag ska flytta.

Nu har jag däremot har jag hittat en kur som faktiskt lät ganska vettig, baserat på mina kunskaper i kemi. De oljor som är med och orsakar finnar är, som alla andra oljor, non-polar. Det man vill är att få bort all den överflödiga olja som finns i ansiktet. För att kunna dissolva någonting som är non-polar måste man ha någonting som också är non-polar att dissolva det med. Vatten funkar alltså inte eftersom det är polar. Något som däremot är non-polar är olja. Det kan låta paradoxalt att vilja ta bort olja med olja – lite som att bekämpa eld med eld, en jag tror faktiskt att det kan funka. Det är ju trots allt inte oljan som är orsaken till finnarna utan bakterier, döda celler osv. Enligt The Oil Cleansing Method som den kallas ska man alltså smörja in ansiktet med en oljeblandning (Ricenolja och en annan olja of your choice, typ olivolja eller solrosolja) och sen lägga en handduk dränkt i varmt vatten över ansiktet. Värmen och ångan öppnar porerna så att ricenoljan kan komma ut och ta med sig den andra oljan och smutsen osv. och det torkas bort av handduken.

Låter det inte som att det skulle fungera?

Jag blir snyggare för varje dag som går

Jag färgade precis ögonbrynen. De var lite ljusare än håret, vilket inte var så snyggt. Jag vill inte ens föreställa mig hur jag såg ut när jag brukade färga håret svart. I veckan färgade jag ögonfransarna svarta. Resultatet blev bra – ögonen ser piggare och större ut.

Nu sparar jag officiellt till den här frisyren:

Snyggt! Kort i sidan, men inte för kort och luggen har rätt form. Jag trivs bara när luggen är ”spetsig” som på bilden, inte när den är så rund som nu. Jag försöker tvinga den åt sidan med mängder av hårspray, för jag hatar verkligen när luggen bara ligger rakt fram. Jag ser ut som en häst! Dock är den på väg att växa ut igen, (jag testade precis, och jag kunde slänga med luggen!) så ganska snart kan jag kanske få se ut så här. I håret, that is…

Nu ska jag äta min nybakade kladdkaka 🙂

Fick hem gratis tandblekning!

Jag glömde att berätta en rolig sak som hände idag i förra inlägget. För ett tag sedan beställde jag tandblekning från internet och resultatet blev ju lyckat. Idag fick jag hem ett set till – helt gratis! Då blev jag glad 🙂 Tack Simple Smile! Nu kan jag få tänder vitare än…någonting som är väldigt vitt.

Inte för att de ville ge mig det egentligen. Det var ett fel i systemet som gjorde att vissa kunder fick dubbla beställningar och för att vi kunder skulle slippa krångla så mycket bestämde de sig för att de som råkat ut för det får behålla dublettprodukten. Jag kan nog leva med deras misstag, faktiskt…

Jag känner mig nog som finast när jag ser ut som någonting som närmast kan beskrivas som en varelse.

Jag är renad från mina ungdomssynder!

I mina tidiga tonår, då TV-spel var mitt huvudsakliga intresse och jag inte såg dagsljus särskilt ofta, drack jag ofantliga mängder cola, vilket satte sina spår på mina tänder. Fåfäng som jag är har jag länge längtat efter ett fräschare leende, så nu när jag hade pengar beställde jag tandblekning från internet. Jag hade inga höga förväntningar direkt. Inte för 350 kronor. Men efter några behandlingar blev det ju faktiskt lite skillnad 🙂

 

For today I am…me

Nu har Teaterbåten haft premiär och efter veckor av intensivt repande och jobbande har jag äntligen fått lite tid till mig själv. Idag, till exempel, har jag ägnat hela dagen åt Extended Essay vilket kändes väldigt skönt eftersom jag har varit ganska stressad över den. Visserligen älskar jag teatern och allt det jag har gjort de senaste veckorna, men jag har saknat litteraturen och litteraturanalysen – själva kärnan i mig – som jag inte har haft så mycket tid för. Så nu när jag äntligen vet vilka dagar jag är och inte är ledig kan jag planera och strukturera mitt liv så att jag hinner med allt jag vill och måste göra.

På tal om kärnan i mig och vad jag är har jag nyligen funderat lite på det där med vegetarianismen. Jag har inte tänkt på det eller lagt märke till det så mycket förut, men nu känns det faktisk som att Pontus Darcy Landström är en vegetarian – på riktigt. Det som väckte den här tanken var dels att även om jag är vrålhungrig dras jag inte till köttlukt, eller lukten av kött som tillagas (egentligen inget konstigt kanske med tanke på vad det luktar…), men främst det faktum att jag skulle må dåligt om jag åt kött eftersom min kropp inte längre är van vid det. Jag skulle faktiskt bli sjuk, eller vad man nu ska kalla det.

Och på tal om vad jag är känner jag mig fortfarande inte riktigt tillfreds med mitt hår. Som kanske känt var jag tvungen att klippa mig eftersom jag är med i musikalen Teaterbåten. Det spelar ingen roll hur många som säger att det är fint – det är inte jag. Punkt. Det kanske finns begränsningar för hur mycket jag är villig att lida för konsten, trots allt… För att kompensera för detta bestämde jag mig nyligen för att göra någonting åt mina gula tänder. Vad jag gjorde var att beställa ett tandblekningskit som jag har använt ett par gånger med stor framgång. Bilder på resultatet kommer senare.

Maintenant

Mmmm
Mina sojabiffar med fetaost och champinjoner i. Jag är bra i köket! 

Ja!
Att jag har så mycket roligt för mig. Typ som teater och RFSL och sånt. Och World Lit. och Extended Essay.

Nej!
Ovilja att ifrågasätta. Onödig rädsla och hat. Folk som lägger sig i saker de inte vet någonting om. Stel rygg. 

Bok 
I väntan på Godot. Ingenting händer. Två gånger. Underbart! 

Fint
Jag tycker att det här var fint. Androgynt, vackert och konstnärligt. Tycker speciellt om bilden längst ner där den ena har militärhjälm och den andra har ansiktet täckt av paljetter. Kontraster! 

Musik 
The Life Pursuit – Belle and Sebastian. Måste se dem i Stockholm i sommar! Men jag kanske jobbar då…

Läskiga, men ändå blir man glad av dem
Karin och Viktor som är så fina ihop. 

Kläder
Mina fina Black Book-kläder från H&M. Det blev visst två t-shirts och ett linne.   

Hmm…
Vad ska Darcy göra med håret? Typ ljusare, fast med mörka slingor, kanske. Patrick Wolf-inspirerad frisyr.