Olycksdagen är här (typ)

Nu har Teaterbåten gått för sista gången den här sommaren. Allt är över. Tre och en halv månad tillbringade med världens underbaraste ensemble. Jag älskar er alla och kommer att sakna er! Vissa kommer jag träffa oftare än andra, men jag ska träffa er alla igen. Så är det bara! Förutom att ha träffat jättemånga underbara människor har jag lärt mig en massa på samma gång. Jag inbillar mig att jag har blivit bättre på att sjunga och dansa och jag fick mycket ansvar när det gäller saker omkring, t.ex. baren, vilket har varit en mycket bra upplevelse. Jag är så glad att jag sökte jobb i Norrköpings kommun och fick det här jobbet. Det är en av de bästa sakerna som hänt mig.

Dagens föreställning var, enligt mig, den bästa av dem alla! Dels eftersom vi har spelat den så många gånger, men mest för att det var så mycket känsla idag! Alla var otroligt peppade och glada och ledsna på samma gång och resultatet blev succé! Inte många ögon torra i applådtacket. Tack till hela ensemblen och alla som varit med och jobbat med Teaterbåten! Tack för den tid vi tillbringat tillsammans den här sommaren! Tack och tack och tack! Jag älskar er alla! Nu är det bara att blicka framåt och se till att vi får träffa varandra igen!

Nu återstår det bara för mig att tvätta bort allt smink från dragshowen och sen gå och lägga mig. Kram på er alla!

Tänk vad lyxigt att bli sminkad av en make-up artist varje morgon! Men det här skulle kanske vara lite over the top till vardags? 😉 

Panic!

I helgen har det varit två föreställningar som det brukar vara. Dock gick lördagsföreställningen…eeh…inte alls. Det blev något fel med elen så att ljudbordets minne raderades helt och ljudet var helt någon annanstans och borta och fel vilket resulterade i högt brus och annat otrevligt oljud. Den stackars publiken, vilken inkluderade min farmor, får pengarna tillbaka eller fribiljett till en annan, förhoppningsvis mer lyckad föreställning. Idag gick det som tur var som det skulle och inspelningen av föreställningen som skulle ha gjorts igår blev nog bra ändå.

Mindre bra känns det dock när jag tänker på allt jag borde ha gjort som jag inte har hunnit med. Jag vill nästan gråta när jag tänker på alla EE-ord jag inte har skrivit och all revision jag inte har gjort. För jag vill ju! Jag vill att det ska gå bra så att jag kommer in på ett bra universitet…och jag kommer ju få mina predicted grades ganska snart efter att skolan börjat så det finns inget ”sen” då jag kan göra allt – det måste ske nu! Men jag försöker lindra det dåliga samvetet med varför jag jobbar så mycket. Det är ju inte för att leka utan för att jag ska ha någonstans att bo i höst så att jag kan plugga bra hela trean och lyckas. Så långsiktigt är det bra, bara att jag dör lite nu av stressen.

Men att dö hjälper inte, så nu tänker jag läsa ut The Great Gatsby vilket är rent nöje egentligen 🙂

For today I am…me

Nu har Teaterbåten haft premiär och efter veckor av intensivt repande och jobbande har jag äntligen fått lite tid till mig själv. Idag, till exempel, har jag ägnat hela dagen åt Extended Essay vilket kändes väldigt skönt eftersom jag har varit ganska stressad över den. Visserligen älskar jag teatern och allt det jag har gjort de senaste veckorna, men jag har saknat litteraturen och litteraturanalysen – själva kärnan i mig – som jag inte har haft så mycket tid för. Så nu när jag äntligen vet vilka dagar jag är och inte är ledig kan jag planera och strukturera mitt liv så att jag hinner med allt jag vill och måste göra.

På tal om kärnan i mig och vad jag är har jag nyligen funderat lite på det där med vegetarianismen. Jag har inte tänkt på det eller lagt märke till det så mycket förut, men nu känns det faktisk som att Pontus Darcy Landström är en vegetarian – på riktigt. Det som väckte den här tanken var dels att även om jag är vrålhungrig dras jag inte till köttlukt, eller lukten av kött som tillagas (egentligen inget konstigt kanske med tanke på vad det luktar…), men främst det faktum att jag skulle må dåligt om jag åt kött eftersom min kropp inte längre är van vid det. Jag skulle faktiskt bli sjuk, eller vad man nu ska kalla det.

Och på tal om vad jag är känner jag mig fortfarande inte riktigt tillfreds med mitt hår. Som kanske känt var jag tvungen att klippa mig eftersom jag är med i musikalen Teaterbåten. Det spelar ingen roll hur många som säger att det är fint – det är inte jag. Punkt. Det kanske finns begränsningar för hur mycket jag är villig att lida för konsten, trots allt… För att kompensera för detta bestämde jag mig nyligen för att göra någonting åt mina gula tänder. Vad jag gjorde var att beställa ett tandblekningskit som jag har använt ett par gånger med stor framgång. Bilder på resultatet kommer senare.

“Åh, Romeo, Romeo! Varför är du Romeo?”

Ja, den frågan kanske folk har ställt sig någon gång. Jag vet i alla fall varför jag är Romeo. Jag är det av precis samma anledning som jag är den söta Lilla Rödluvan och också hennes stackars mormor. Anledningen är att jag har fått privilegiet att medverka i någonting som kallas för gatuteater. Som kanske framgår av namnet går det ut på att spela teater på gatan. Vår lilla teatertrupp kommer att vara lite som ett kringresande teatersällskap och spela teater på Norrköpings gator och torg under sommaren. Det är vad jag har tillbringat dagen med – att repa på de två små scener vi har än så länge, det vill säga Lilla Rödluvan och balkongscenen ur Romeo och Juliet. Det är därför jag är Romeo.

Maintenant

Mmmm
Mina sojabiffar med fetaost och champinjoner i. Jag är bra i köket! 

Ja!
Att jag har så mycket roligt för mig. Typ som teater och RFSL och sånt. Och World Lit. och Extended Essay.

Nej!
Ovilja att ifrågasätta. Onödig rädsla och hat. Folk som lägger sig i saker de inte vet någonting om. Stel rygg. 

Bok 
I väntan på Godot. Ingenting händer. Två gånger. Underbart! 

Fint
Jag tycker att det här var fint. Androgynt, vackert och konstnärligt. Tycker speciellt om bilden längst ner där den ena har militärhjälm och den andra har ansiktet täckt av paljetter. Kontraster! 

Musik 
The Life Pursuit – Belle and Sebastian. Måste se dem i Stockholm i sommar! Men jag kanske jobbar då…

Läskiga, men ändå blir man glad av dem
Karin och Viktor som är så fina ihop. 

Kläder
Mina fina Black Book-kläder från H&M. Det blev visst två t-shirts och ett linne.   

Hmm…
Vad ska Darcy göra med håret? Typ ljusare, fast med mörka slingor, kanske. Patrick Wolf-inspirerad frisyr.

If I’m Lucky, you’re Pozzo

Jag har en ofantlig tur ibland! När jag får för mig att jag vill någonting och ångrar att jag inte har gjort det tidigare brukar det inte ta lång tid innan jag får som jag vill. Som med franskan till exempel. Nu gäller det…teater! Under de senaste månaderna har jag insett hur mycket jag älskar denna konstform och hur mycket jag sörjer att jag inte varit med i någon teatergrupp när jag var yngre. Nu har jag ju knappast tid. Men nu till turen! När jag sökte sommarjobb sökte jag till muséer och bibliotek och skrev i min ansökan att jag var intresserad av teater för att de skulle förstå att jag älskar kultur (det var ju dock ingen lögn eftersom jag faktiskt älskar teater, men poängen är att jag inte sökte ett teateryrke. Inte för att jag tror att det fanns några, men ändå…). För några veckor sedan blev jag uppringd och tillfrågad om jag ville jobba som skådespelare i sommmar (!!!) vilket jag självklart ville. Jag fick komma på intervju tillsammans med andra teaterintresserade. ”Hjälp!” tänkte jag då – de har mycket mer erfarenhet, men jag fick jobbet och nu kommer jag att ha råd att bo i Linköping nästa läsår, vilket är HELT UNDERBART!

Så nu blir det teater, uppsatsskrivning och läsning hela sommaren. Ska bli mycket trevligt!