“Åh, Romeo, Romeo! Varför är du Romeo?”

Ja, den frågan kanske folk har ställt sig någon gång. Jag vet i alla fall varför jag är Romeo. Jag är det av precis samma anledning som jag är den söta Lilla Rödluvan och också hennes stackars mormor. Anledningen är att jag har fått privilegiet att medverka i någonting som kallas för gatuteater. Som kanske framgår av namnet går det ut på att spela teater på gatan. Vår lilla teatertrupp kommer att vara lite som ett kringresande teatersällskap och spela teater på Norrköpings gator och torg under sommaren. Det är vad jag har tillbringat dagen med – att repa på de två små scener vi har än så länge, det vill säga Lilla Rödluvan och balkongscenen ur Romeo och Juliet. Det är därför jag är Romeo.

Maintenant

Mmmm
Mina sojabiffar med fetaost och champinjoner i. Jag är bra i köket! 

Ja!
Att jag har så mycket roligt för mig. Typ som teater och RFSL och sånt. Och World Lit. och Extended Essay.

Nej!
Ovilja att ifrågasätta. Onödig rädsla och hat. Folk som lägger sig i saker de inte vet någonting om. Stel rygg. 

Bok 
I väntan på Godot. Ingenting händer. Två gånger. Underbart! 

Fint
Jag tycker att det här var fint. Androgynt, vackert och konstnärligt. Tycker speciellt om bilden längst ner där den ena har militärhjälm och den andra har ansiktet täckt av paljetter. Kontraster! 

Musik 
The Life Pursuit – Belle and Sebastian. Måste se dem i Stockholm i sommar! Men jag kanske jobbar då…

Läskiga, men ändå blir man glad av dem
Karin och Viktor som är så fina ihop. 

Kläder
Mina fina Black Book-kläder från H&M. Det blev visst två t-shirts och ett linne.   

Hmm…
Vad ska Darcy göra med håret? Typ ljusare, fast med mörka slingor, kanske. Patrick Wolf-inspirerad frisyr.

If I’m Lucky, you’re Pozzo

Jag har en ofantlig tur ibland! När jag får för mig att jag vill någonting och ångrar att jag inte har gjort det tidigare brukar det inte ta lång tid innan jag får som jag vill. Som med franskan till exempel. Nu gäller det…teater! Under de senaste månaderna har jag insett hur mycket jag älskar denna konstform och hur mycket jag sörjer att jag inte varit med i någon teatergrupp när jag var yngre. Nu har jag ju knappast tid. Men nu till turen! När jag sökte sommarjobb sökte jag till muséer och bibliotek och skrev i min ansökan att jag var intresserad av teater för att de skulle förstå att jag älskar kultur (det var ju dock ingen lögn eftersom jag faktiskt älskar teater, men poängen är att jag inte sökte ett teateryrke. Inte för att jag tror att det fanns några, men ändå…). För några veckor sedan blev jag uppringd och tillfrågad om jag ville jobba som skådespelare i sommmar (!!!) vilket jag självklart ville. Jag fick komma på intervju tillsammans med andra teaterintresserade. ”Hjälp!” tänkte jag då – de har mycket mer erfarenhet, men jag fick jobbet och nu kommer jag att ha råd att bo i Linköping nästa läsår, vilket är HELT UNDERBART!

Så nu blir det teater, uppsatsskrivning och läsning hela sommaren. Ska bli mycket trevligt!