ADvent – om julen, kommersialismen och miljön. Och mig.

Läste upp Werner Aspenströms dikt Snöbrev inför hela skolan idag. Det är ungefär 1200 personer! Detta ägde rum på skolans adventssamling i Domkyrkan och jag tror att det gick bra.
Advent betyder att julen nalkas och jag vet inte om jag tycker att det är positivt eller negativt. Jag tror faktiskt att det negativa överväger det positiva. Dels den ökande kommersialismen kring det hela och dels för att jag inte är religiös. Visst, många säger att det är en “fin tradition”, men det är i grund och botten en religiös högtid. Som den tänkande och analyserande människa jag är anser jag att man bör vara principfast, det vill säga att om man inte är kristen eller på något annat sätt religiös bör man inte heller “utnyttja” religiösa högtider. I Sverige gäller det främst kristna traditioner. Vi har många kristna högtider och lovdagar på ett år och jag stör mig ganska mycket på hur folk resonerar kring detta. “Åh, vad skönt med Kristi himmelsfärds dag  så att man får vara ledig från jobbet”. Helt enkelt: att göra det bekvämt för sig.  Jag tycker att om man utger sig för att vara icke-religiös så ska man leva efter det också och inte bara “plocka på sig” av olika religioner och kulturers bekvämligheter. Visst, om man testar hur det är att vara till exempel Buddist ett tag och sedan bestämmer sig för att det var eller inte var bra, men att folk “samlar på sig” diverse bekvämligheter gör mig bara irriterad.
En annan negativ effekt av överkonsumtionen kring julen är att miljön tar skada. Därför har jag bestämt mig för att endast köpa second-hand-julklappar i år och att jag själv inte tänker önska mig någonting. Det känns bra att göra någonting för miljön och det gynnar även min privatekonomi som för tillfället är hårt belastad.
Till skillnad från min belastade ekonomi är jag lättad. Jag fick reda på hur min Interactive Oral gick idag. Jag fick 30 av 30, så det känns ju bra. Jag var faktiskt nöjd och jag är glad för att jag valde det ämne jag gjorde. Det medförde ju sina utmaningar, men jag tycker att jag gjorde det på ett bra och naturligt sätt.

Je rêvais croisades, voyages de découvertes dont on n’a pas de relations

För ca tre veckor sedan köpte jag en diktantalogi med europeisk lyrik mellan romantiken och första världskriget (originalspråk + översättning). När jag sedan satt på tåget insåg jag plötsligt att jag ville kunna franska. Jag är ju en sådan som tycker om språk och litteratur och världen, så att bara kunna svenska och engelska började kännas begränsande. Jag har läst franska förut, men det var flera år sedan och mina kunskaper var inte särskilt djupgående. Jag hade glömt det mesta också. Jag kommer ihåg att jag var tvungen att slå upp ”je suis” någon gång i våras. Det kändes alltså ganska hopplöst. Sedan pluggade jag en helg och sedan hade jag tur. Och imorgon ska jag åka till Bretagne och bo hos en fransk familj en vecka. Jag vet inte om det kommer att ha med litteratur att göra, men förhoppningsvis! Inspirerande kommer det säkert att vara. Dock kommer jag att bo mer än åtta mil från Landerneau där vi ska vara! Och jag kanske inte får träffa någon jag känner förrän på måndag. Läskigt. Och jag kan inte franska. Jag måste alltid vara värst! Men så är jag ju poet också och ur prövningar uppstår kreativitet. Att lida för konsten.