Arkiv | Mode RSS feed for this section

Ett skönhetsinlägg som blev en genusdiskussion

25 Aug

Min parfym är slut, så jag beställde en ny igår kväll. Jag har haft Burberry London i ett år nu, men nu bestämde jag mig för att testa något nytt: Dolce & Gabbanas La Roue de la Fortune. Den luktade gott och sofistikerat, den hade ett fint namn (visst spelar det roll?) och den är unisex. Beskrivningen lyder:

”D&Gs senaste doftserie saknar den traditionella uppdelningen för män och kvinnor. Istället fokuserar man på personlighet och vem bäraren av doften vill vara.”

Det var självklart en tilltalande beskrivning för mig, som ständigt klagar över hur allt är uppdelat mellan män och kvinnor. Personligen bryr jag mig ju inte om var den gränsen går, men det är ju trevligt att se att företag tar steget att ifrågasätta den med initiativ som detta. I modevärlden blir det allt vanligare med unisex, men det modet når inte riktigt våra butiker. På damavdelningen är det inte svårt att hitta the boyfriend jeans eller the grandpa shirt, men det finns inte riktigt någon motsvarighet på herravdelningen. H&M hade visserligen en kjol för män i sin vårkollektion, men den såg jag aldrig i butik. Även om sådant är kul tycker jag att det känns lite onödigt att ha killjeans för tjejer och kjolar för män – varför inte bara ha jeans och kjolar?

Visst, passformen, skärningen och storleken skiljer sig mellan herrkläder och damkläder, men både män och kvinnor kommer faktiskt i alla möjliga former och storlekar. Om jag skulle shoppa i en affär där de hade slopat de två avdelningarna och sorterat efter typ av plagg, material eller färg skulle jag visserligen hitta en hel del som inte passar på min kropp eller som inte faller mig i smaken…fast så är det redan nu när jag shoppar på ”min” avdelning, så det kan jag faktiskt leva med. Det skulle i alla fall vara lättare att hitta det jag ville ha och det skulle nog uppmuntra fler till att vara mer kreativa och personligare med sina kläder.

Om jag hoppar över diskussionen gällande genetiskt kön (men jag kan ändå inte låta bli att nämna att det finns mer är XX och XY!) känns det grovt förenklat att påstå att det bara finns två genus. Jag skulle vilja jämföra det med hur vi envisas med att dela upp människor i raser, trots att vi nu vet att det inte finns några. Om vi klassificerar enligt hudfärg blir det en uppdelning, om vi går efter blodgrupp blir det en annan etc. Är det inte lite samma med genus? Även om vi kanske har mer gemensamt med vissa känns det fel att göra en sådan total uppdelning som följer oss hela livet genom hur vi förväntas se ut och uppträda och hur vi blir bemötta.

Jag ser mig själv som en cisperson eftersom jag är bekväm med det kön det genetiska lotteriet har tilldelat mig, men jag tycker inte alltid om den sociala biten av det. Jag gillar inte vanliga herrkläder utan trivs bäst i kläder som är androgyna. Dels tycker jag att den stilen passar mig bäst, men jag gillar även den sociala biten av det. När jag möter en ny person vill jag inte att den ska tänka ”där är en man!” och bygga upp sin bild av mig efter det, utan bara se mig som en individ och lära känna mig med allt vad det innebär.

Även om mode bara är yta speglar det ju definitivt attityder och normer i samhället – jämför bara 20-talsmode, då kvinnorna hade fått visa att de också kunde göra det som endast männen gjorde, med 50-talsmode då kvinnorna skulle vara duktiga hemmafruar. Vad vi har på oss utgör en ganska stor del av det första intrycket de personer vi möter får av oss, som jag diskuterade ovan. Därför tycker jag om mode som ett medium för att uttrycka mig själv och för att skapa tankar kring genus.

Nu handlade ju det här inlägget ursprungligen om att jag har köpt en parfym, så jag får väl avsluta med att säga…att snart luktar jag inte som en man längre, utan som en… *letar fram beskrivningen igen* ”äventyrslysten, experimentell och orädd” person. Sounds good to me!

Jag är blå och grön

24 Aug

Idag gick jag förbi Myrorna och köpte en fin sammetsväst. Sammet är så vackert! Sedan gick jag förbi Miljöpartiets valstuga och fick en pin och fler bra argument, så nu har jag en accessoar som ska användas flitigt. Nu känner jag mig faktiskt taggad inför valet! Visserligen kan jag inte göra mer än att rösta, men det känns bra att jag vet vad jag vill rösta på och har många bra argument för den saken.

När jag tittade på debatt låg katten på tv:n vilket resulterade i att Tomas Östros fick en väldigt punkig frisyr som jag nästan lyckades fånga på bild:

Jag blir så arg av debatter för jag hör så många felaktiga argument! Men det är ju politik, så…

Nakkna

24 Aug

Jag var inne på nakkna.com och blev minst sagt lite kär. Mycket svart, vitt, draperat, och kanske bäst av allt – mycket unisex! Jag tycker att det är så onödigt att dela upp kläder efter kön överallt – varför inte bara ha det som jag känner mig snygg i? När det gäller kläder eftersträvar jag alltid att se androgyn ut, så om jag hade råd skulle jag köpa allt det här:

Älskar hur de med så små medel kan skapa något så speciellt! De här borde jag kunna återskapa relativt enkelt.

Snygga jeans. Lite futuristisk touch, men ändå fully wearable.

Jättefin skjorta! Jag tror nog att jag kan få tag på något liknande på Monki.

 

Underbar cardigan! Älskar hur de har använt den så att tjejen har en mer maskulin look än killen och vice versa.

Lovely! Det där måste jag fixa ihop på något sätt. Måste bara komma på hur…

Show me some revolution

21 Aug

Precis som jag skrev i början av året har jag, sedan jag upptäckte honom förra hösten, inspirerats mycket av Patrick Wolf, i synnerhet när det gäller mode. Han är inte direkt rädd för att sticka ut ur mängden, och han väntar inte direkt på att ett tillfälle för att klä upp (ut?) sig ska komma. Det känns inte som att hans stage persona är teater, utan som att det helt enkelt är Patrick Wolf. I en intervju jag läste togs det ämnet upp:

When I retire, I’ll grow the beard and become a bear,” folk-pop star Patrick Wolf muses. “But right now, I still like wearing Vivienne Westwood hot pants to the local pub.” The 26-year-old British singer is famous for his flamboyant live shows, which include Kabuki-esque makeup, seizure-inducing lighting, and scads of costume changes. But offstage, Wolf is just as committed to the theater of his persona. “When I was 15, I imagined Björk going to Tesco in a swan dress,” he remembers. “If I found her in Juicy Couture, I’d have been really disappointed. It’s my duty to be Patrick Wolf even in the countryside. What if a kid who knows my work meets me unshaven in a tracksuit? It would be like meeting Santa Claus eating at McDonald’s or seeing him beat up his wife.”

Hahaha! (det med tomten…) Men jag måste säga att jag håller med honom och jag försöker själv följa den filosofin. Nu finns det ju inga barn som blir besvikna om de ser mig i ”vanliga” kläder direkt, men jag vill verkligen att mina kläder ska vara en del av min persona. Då menar jag inte att jag vill skapa en karaktär istället för att vara mig själv, utan att jag ska uttrycka mig själv så mycket som möjligt, även till det yttre. Om jag ser mig i spegeln och tycker att jag ser unik, kreativ och snygg ut känner jag mig mer så och får bättre självförtroende, vilket leder till att jag ”marknadsför” mig bättre till andra.

Tyvärr har jag inte direkt Patricks garderob, så de flesta dagar känner jag mig för tråkig, men varje gång jag köper någonting nytt som uppfyller kraven blir jag lite lyckligare. Jag har ändå lyckats samla ihop lite snygga kläder vid det här laget, men jag vill ha mer! De här bilderna som jag hittade på ett Patrick Wolf-forum fungerar bra som inspiration:

Stickat på stickat

20 Aug

Under en ledig stund är det alltid trevligt att titta på fina modebilder. Allt kostar mer än vad jag kan och vill spendera på kläder, men det är ju alltid inspirerande. Egentligen är det väl roligare att se någonting snyggt på internet eller en tidning och sedan försöka återskapa den looken med de medel jag än att bara få allt serverat. Vad skulle livet vara utan lite utmaningar? 😉

En bra sida som ständigt uppdateras när det gäller herrmode är http://thefashionisto.com/. Mycket är för tråkigt för min smak; jag gillar inte herrmode i den klassiska tappningen, men det finns en hel del snyggt. Lars Anderssons vårkollektion 2011 gillade jag. Det här skulle jag kunna tänka mig att ha redan i höst:

Genom att studera de bilderna kan det konstateras att stickat på stickat är snyggt, samt att jag hade rätt i att jag verkligen behöver de där kängorna 😉 Jag har redan en cardigan som den på den mittersta bilden, men jag skulle verkligen vilja ha en tunnare, stickad svart tröja som liknar de på bilderna. Den får gärna vara lite halvtransparent, men de jag har sett i butik är snarare ihåliga, och det blir för mycket. Var kan jag hitta en sådan?

ASOS – ASAP!

19 Aug

Gosh, vad sent det blir varje kväll! Kom precis tillbaka från Motala efter ännu en föreställning 🙂 Imorgon har jag ingen, så då ska jag passa på att plugga. Hur skulle jag annars tillbringa en fredagskväll? 😉 Idag lyckades jag ta mig upp tidigt och åka till skolan trots att jag hade sovmorgon. Jag hade deadline på min World lit. 2 rough draft, som sagt, och jag fick allt ihop ett. Jag ska göra en djupanalys på ett utdrag ur 1984 🙂 Imorgon är det history essay och biologiprov och jag vill verkligen göra bra ifrån mig! Nu borde jag dock sova, ska bara äta lite gröt först.

Som jag skrev för ett tag sen finns det lite saker jag måste köpa. Jag har länge velat ha ett par högre kängor – redan förra året tror jag, men det köpet blev aldrig av. När jag hittade ett snyggt par på ASOS (köper alla skor därifrån nowadays, verkar det som) bestämde jag mig för att jag ska få mina efterlängtade kängor. Jag gillar inte att spendera mycket pengar på en gång, men för ett par ordentliga kängor är det väl bara att betala. Dessutom går värde före pris, och jag klarar inte hösten utan dem.

Sen hittade jag ett halsband som jag bara måste ha. Visst är det snyggt? Det fina med ASOS är att jag alltid tänker: ”Om jag ändå ska beställa någonting och betala frakt borde jag beställa någonting mer”. Då kan jag få treats som det fina halsbandet utan att få dåligt samvete 🙂

Någonting annat som lär inhandlas snarast är ett par mossgröna jeansleggings. Jag har redan sett ett par till ett bra pris. Det lär ju bli mycket svart i höst med, men de kan vara snygga att bryta av med. Jag har ett par mossgröna byxor, men de är så stora och once you go tight you never go back 😉 Så känner jag nu i alla fall, men det kanske ändras några år och några kilon senare. Haha, det hoppas jag i så fall, för det skulle nog inte se särskilt attraktivt ut…

The not so careless wearer

17 Aug

Idag fick jag äntligen ha lektioner igen! Skönt att komma tillbaka till vardagen, för den är inte så illa ändå. Någonting som känns konstigt är att jag inte har varit och köpt block och kalender och sånt än för att jag inte har hunnit. Det känns som något man gör innan skolan börjar, men nu får det bli om ett tag, när jag har tid. Jag har tagit en sån där gymnasiekalender med massa erbjudanden och sånt i, men den håller inte riktigt den standard jag vill ha på en kalender. I årets utgåva finns en av de fånigaste och roligaste och underligaste reklamen jag någonsin sett:

OnePiece handlar om att ta det lugnt. Jump in your OnePiece och njut av ett slapparplagg du kommer älska mer än din mor. Vart [sic] du än befinner dig, på afterski, i sommarstugan, eller kanske bara en seg söndagmorgon är detta ett plagg med ett äkta statement
Who cares! 

Förutom det felaktiga språket (jag menar, man kan inte befinna sig i en riktning… var/vart…) är de omtalade sparkdräkterna i sig väldigt fula. Jag skulle inte ha en ens om min stilguru Patrick Wolf hade en sån på sig på alla sina konserter. Sen var beskrivningen väldigt löjlig. Genom att ha bära dräkten i olika situationer gör bäraren ett statement: ”Who cares!” I care! Jag vill inte klä mig hur som helst.
På tal om mig och mode fick jag höra en väldigt rolig sak idag. En kompis var på Monki i Linköping där jag köpte min omtalade jacka och tydligen är jag omtalad där. Hon pekade på den jackan och sa att Pontus hade köpt en sån och expediten hörde henne och sa att det var en kille som hade köpt den jackan och att de tyckte att det var så kul. Tydligen har de lagt märke till att jag brukar komma och titta på kläder där och tycker att jag är cool. Denna person är alltså ingen mindre än moi 🙂 Jag borde försöka utnyttja det här – de borde vilja sponsra en fattig student med snygga kläder! 😉

Dagens outfit: klackar, korsett och gröna snören.

15 Aug

Jag hann inte skriva alltför mycket på extended essay i lördags eftersom jag var kvar i Motala och repeterade inför After Boat Show, så jag satt uppe på natten och skrev istället. Jag ska skriva imorgon förmiddag innan skolan så att jag hinner klart. Vi måste nämligen ha minst 3500 ord imorgon om vi ska få följa med till Ryssland. Tanken är ju god – att alla ska ha kommit tillräckligt långt på sin extended essay, men i mitt fall blir det lite fel då jag just nu skriver för att få ihop tillräckligt med ord istället för att skriva för att faktiskt producera någonting bra. Jag har redan skrivit det mesta av vad jag har kunnat, men sen behöver jag lite sekundärkällor för att kunna fortsätta och då jag inte kan få tag på dem i dagsläget skriver jag just nu saker som jag vet att jag måste ta bort senare för att få plats med annat, bättre material. Jag förstår hur skolan tänker, men jag tycker att det skulle ha varit bättre att supervisorn skulle ha gett klartecken till resan om man verkade vara på rätt spår. Men nu är det inte så, så det är bara att skriva. Det är inte så många ord kvar nu ändå.

Idag efter föreställningen tränade vi också inför After Boat Show. Jag älskar min outfit: klackar, korsett, spets och gröna snören! Ja, det är drag vi gör.Jag har aldrig gjort någonting liknande förut, men det är roligt. Jag hoppas dock på att det finns klackskor i min storlek (45) nästa gång för det är ganska smärtsamt att gå runt i för små. Jag längtar också efter peruk och smink (mer än vad jag brukar ha) så att jag kan leva mig in i rollen.

Imorgon ska jag som sagt tillbaka till skolan vilket jag har längtat otroligt mycket till.

Idag: Tour de Linköping

11 Aug

Idag står det mycket på schemat och jag tänker ha min jacka även om det är soligt och varmt ute. Det blir:

  • Möte med David i skolan. Förhoppningsvis tycker han att jag är på rätt spår med min extended essay. Jag längtar väldigt mycket till skolan, så det blir som att komma hem.
  • Styrelsemöte. Det skulle vara igår, men det var bara jag och Stich som kunde, så då gör vi ett nytt försök idag 🙂
  • Titta på lägenheten (förhoppningsvis). Jag vill verkligen se lägenheten som jag ska flytta till i september. Det känns nästan overkligt, men väldigt skönt att äntligen få bo i Linköping.

Och på tal om något helt annat – här är min vargring. Eller om det ska föreställa rävar. Den är väldigt cool i alla fall. Jag gillar fina smycken, men jag har dumma fingrar som nästan inget passar på. Mina fingrar är smala och mina knogar är stora, så de ringar jag får på mig brukar bara snurra runt. 

Jag har köpt en klänning!

29 Jul

Fast det ser inte alls ut som en klänning…i alla fall inte på mig. Jag skulle nog faktiskt kalla det en tröja. Den är lite grå-grön och har triangulära nitar på axlarna. Den är inköpt på Vero Moda så nu har jag nog handlat kläder i alla typiska tjejklädbutiker. Jag Gina Tricot-debuterade förra veckan genom att köpa en beige silkesaktig skjorta. Vissa av mina tjejkompisar drar sig för att handla där för att det är för fjortisaktigt, men jag bryr mig verkligen inte om var jag köper saker så länge de ser bra ut på. Jag ser nog inte ut som någon fjortis ändå. Fast det kanske jag är, det vet jag inte. Ibland känner jag mig lite som en blandning av en översocial fjortistjej och en misantropisk gammal gubbe. Kontraster är ju bara för härliga.

Idag har jag, förutom att köpa tröjan, jobbat med extended och socialiserat mig lite i regnrusket. Nu ska jag se på Wilde igen. Lite Oxforddramatik är alltid mysigt och nog har jag saknat Oscar allt.